Vi tänkte att vi kunde ha lite film time med Revolutionary Road och I taket lyset stjärnorna så vi pallarade oss ut i stugan.
Eftersom det har varit så kallt på sistonde var det nog minus grader därinne, men vi bänkade oss i soffan, satt på elementet och letade fram alla filtar vi kunde hitta.

Liten filmanalys.

I taket lyser stjänorna är nog en av de hemskaste filmerna jag har sett, och eftersom karin och jag inte är en av de okänsliga typerna så kunde vi inte hålla tårarna tillbaka. Säkert hela slutet ville jag börja stor tjuta och brista ut i gråt men i stället tittade vi på varandra och började asgrava, kan man nog kalla det.
Kan ni fatta att den var så sorlig att man börjar skratta åt den.
Det är inte bra.
Varning säger jag bara, se den bara om ni absolut vill få ut era tårar annars kan man få men för livet.



Revolutionary road sägs vara en av årets bästa filmer men jag kan bara säga konstig. Det enda som gjorde att den var värd att titta på var skådespelarna.