Kvällen avslutades i många fler blåmärken och en övertrött Hanna! Att vara så trött att man inte kan sluta skratta känns sådär strålade bra, säskilt när man är mitt uppe i en koreografi som defenitivt inte är skratt tillåten! Även lite näsblod passade på att komma lägligt. Jag skyller nästan allt på Frida eftersom hon pulade ett bananskal rätt i ansiktet på mig! Jag bortser helt får att jag råkade ge en riktig örfil med samma bananskal någon sekund innan. Så det så!

Sen skulle jag behöva hjälp! Finns det någon möjlighet att man kan gå en kurs för att lära sig skrika? Är det fel på mina stemband?



Tur att jag lyckades locka ut lite ilska i dig!